...med om att livet känns som en dröm? Kanske inte hela livet, hela tiden. Men en del av det. Under en avgränsad period liksom. En del som är svår att föreställa sig innan det upplevs. Livsavgörande? Inte alltid. Karaktärsdanande? Förhoppningsvis lite. En flykt? Förhoppningsvis inte. Men vad händer när uppvaknandet kommer och Morfei armar släpper taget om en? Vi minns ju drömmar som bäst när vi vaknar mitt i dem. Kanske handlar det just om hur vi väcks. För visst är det så att vi hellre väcks av den ömmaste av pussar på näsan än en fis mot den samma. 

 

/Jesper