...pratats ofta om män och deras förkylningar. Men när jag skulle kunna sticka hål på bihålorna och fylla ett helt mjölkpaket med snor, då får det banne mig vara nog. Jag kan väl få åka på en magsjuka istället. Ligga och spy ett par dar, äta upp sig en vecka och sen är det över. Nej, istället ska jag gå runt och prata som Bedrup med hela barbapappa-familjen i näsan.
Detta om detta.

/Jesper

...stod det i en annons så här: www.OrebroDealen.se: Just nu - skovårdskit av högsta kvalitet för halva priset!

Idag står det så här: www.OrebroDealen.se: Just nu - skovårds kit av högsta kvalitet för halva priset!

Dem insåg nog att skovårdskit inte säljer lika bra som skovårds kit.


// Joel

...jag aldrig trodde att jag skulle göra.

Jag har förlorat mig i funken och soulens värld. Mest funken.

Jag växte upp i en frikyrka där "slick" och funkig musik var skiten. Jag tyckte det var superlöjligt la inte ens namn som earth, wind and fire på minnet. Jag var ju en popkille.

Men bara för kanske ett par veckor sedan var det något i mig som började söka upp funkig musik på Spotify.
Det kändes som att jag letade efter gamla barndomskompisar på facebook.

Jag drog igång någon best of funk-skiva och fastnade som nattslända i ett spindelnät. Jag vill bara veta mer om denna musik, hitta artister som jag inte har hört talas om och ju äldre desto bättre. Dock har jag inte riktigt svalt det mest "slicka" än.

Jag är glad på något sätt att jag stålsatte mig denna musikgenre i ung ålder för det känns mycket roligare att hittade det nu vid snart 27 års ålder.

Dessvärre har jag en liten teori om mig själv. Jag tror att jag har hamnat i ett stadie i livscykeln som jag kallar "instoppad-skjort"-stadiet. Eller i folkmun "vuxenåldern".

Varför jag kallar stadiet "instoppad-skjort"-stadiet är för att jag har kommit på mig själv att jag till skillnad från förut har börjat stoppa in skjortan i byxorna, som även dem har fått börjat att vandra upp mot midjan.

Om man kollar runt lite kan man se ganska tydligt att när män hamnar i en viss ålder börjar skjortan synas instoppad. Och där står jag nu och trampar på tröskeln in till den världen.

Detta tillsammans med min nya fascination till funken känns som två stora tecken var jag är på väg. Jag försöker ta det med ro och tänker att jag har ändå några år kvar tills jag kommer ta det sista steget över tröskeln på riktigt. Det sista steget heter Michael Ruff.

Så Michael jag är inte där än, men om några år ses vi i instoppad skjorta, lite högre jeans och ett bälte med stort spänne i en kyrka nära dig.

// Joel

...stor fan av Twitter. Jag läser inte Twitter, följer ingen. Dock har ja en Twitter som jag startade för ett par år sedan. Har aldrig skrivit något, men har visst en massa "följare".

Men, jag råkade på detta sköna Tweet av Anton Abele, som är en väldigt ung rikstadsman för Moderaterna.



Merparten av Europa ligger trots allt  utanför Sverige.

Man lär sig någoit nytt varje dag.

// Joel

...att vidarebefodra denna artikel.

Jag önskar att jag hade hittat den själv, men den är tagen från en väns Facebook idag.



Den är så rolig i många anseenden. För det första måste det vara så jobbigt att bli så tagen med byxorna nere bokstavligt talat.
För det andra denna klassiska fråga gällande tidelag, spelar det någon roll om djuret lider eller inte. Det är väl aldrig okej att ha sex med djur. Inte ens om djuret lägger upp det genom att ha fixat vitt vin och räkor en fredagkväll så är det väl bara att sätta fram handen och säga snällt men bestämt; Tack men nej tack.

För det tredje är hans bortförklaring i världsklass. Han var berusad och "lade" sig bara bredvid fåret. Och i sömnen/ruset då, så "råkade" bara den lille åka in i tackan när dem skedade. Eller?

// Joel

...så lättroad?

Var kommer den genen ifrån?

Står och lyssnar på Robert Broberg och låten Likbil.
När textraden "Min bil är inte lik din bil, det är en likbil" dyker upp börjar jag fnittra för mig själv.

Så kul är inte textraden egentligen.

I skrivande stund sjunger Robert: "How dou you feel, mjöölk?"  Samma reaktion på undertecknad som likbilslåten.

Varför? Varför?

// Joel

...en liten regissör i oss alla?

Jag har haft en tanke ganska länge som jag hörde togs upp i radioprogrammet Spanarna häromdagen.

Nu var det inte så att dem tog upp min tanke utan det spanades om något som jag också har tänkt på.

Tanken som jag har haft är att berättandet och berättelser är väldigt viktigt för våra sociala liv.

Jag är en person som stämmer in på klyschan: Har inte lika högt IQ som EQ. Jag hänger med andra ord med mycket människor och tycker om att träffas i grupp och socialisera.

Under dessa träffar/häng/möten har jag tänkt mycket på en sak. Att alla dessa möten går framåt pga berättandet.
Ofta slutar det med att man bara sitter och drar händelser ur sitt eller ur andras liv. Den ena storyn efter den andra, och helst ska den nästkommande "bräcka" den föregående historien.

Vi människor mår bra av att ha en bra berättelse eller "story" i bakfickan.
Och jag vill poängtera att jag inte tycker att det är något fel eller dåligt med detta. jag är i allra högsta grad en del av det själv. Jag tycker bara att det är intressant vad vi hade pratat om eller vad som hade dragit våra liv framåt, om inte berättandet hade funnits.

Berättandet har  funnits sen urminnes tider. Jordens skapelse och dem första moseböckerna är ju en sjysst berättelse som är väldigt tidig. Tyvärr hade Gud ingen att dra den för. Kanske lika bra eftersom ingen hade kunnat bräcka den. Men som sagt att berätta något från generation till generation är ju ett väldigt tidigt fenomen.

 ( Var tvungen att lägga in en bild här av nåt skit för att bryta av att det blir så mycket text, annars slutar folk läsa efter en stund)

Stammar och grupper berättade historier runt eldarna eller liknande för att få sin stams historia att leva vidare. Och innan det fanns böcker så var ju berättelserna som gjorde att någonting spreds.

i Vår tid så har det blivit lite status att vara en "bra" berättare eller en person som alltid kan "dra fram" en story.

Man går hem och får väldigt mycket uppmärksamhet under en kväll, på ett möte eller en fest om kan berätta story på story, gärna med humor eller ironiska inslag.

Vissa kanske är medvetna om att dem hör till den här grupp och andra omedvetna.

I och med det här inlägget vill jag stålsätta mig lite mot just den här statusen och att man måste dra häftigare och roligare och roligare storys under ett socialt sammanhang. För till slut börjar det skarvas på en story man har hört, eller ännu värre att man ljuger ihop en berättelse bara för att få status. Jag vill på något sätt att man ska dra ner till på storytellandet så att det på något sätt blir mer kvalité när det väl börjar berättas.

Å andra sidan nu när jag tänker efter, så är det kanske bra att det skarvas och ljugs ihop lite ibland för att då är det inte samma berättelser som berättas hela tiden. jag säger emot mig själv här märker jag och vet inte riktigt vart jag vill komma med det här.

Jo just det, varför jag har rubriken "Bor det inte en liten regissör i oss alla?" är för att jag tror att vi i våra liv tar olika vägar som vi egentligen kanske inte vill ta bara för att kunna berätta om det när vi blir äldre. man tar ett jobb bara för att kunna säga att man har jobbat där. Vi regisserar vår liv på grunder som får oss senare att framstå som häftiga istället för att göra det man verkligen vill.

Inte heller här vet jag riktigt var jag vill komma. Tror jag slutar här med en massa olösta trådar. Och för er som tyckte att att det här inlägget var riktigt tråkigt, ni får den här filmen på en massa tokiga katter. Det brukar visst många tycka är hysteriskt roligt.
Så mycket nöje.

// Joel

...dagarna haft lite dåligt samvete för det senaste inlägg jag skrev. Det om Andreas Weise. Han har väl rätt att säga vad han vill, det borde jag strunta i. Men ibland vill man bara ta en sådan kille krama om honom rejält och viska ömt i hans öra: Det är vad det är...

// Joel