...byggas utav glädje.

På wikipedia, den ständigt flödande källan av kunskap, hittade jag detta.
"Musik är en vetenskapligt eller konstnärligt ordnad mängd av toner av vanligen olika höjd och klang ordnad efter rytmiska, harmoniska och melodiska mönster över viss tid, oftast kombinerad också med tystnad (pauser)."

Jag fastnade för två saker i den formuleringen.  Det första var det vetenskapliga i musiken. Ofta när jag tänker på musikskapande (1-2 gånger/decennium) så ser jag framför mig någon sittandes vid sitt piano, alltid med en halvrökt cigg i mungipan (jag vet inte hur den alltid kan vara halvrökt. Någon gång måste det tändas en ny). Den sanne konstnären helt enkelt som värker fram sina låtar. Det behöver inte betyda att det alltid gör ont att krysta fram en låt. Det kan lika gärna vara en gladsång, men det finns alltid mycket känslor med i skapandeprocessen.

Men när jag tänker på hur man kan ta fram en låt rent vetenskapligt, så ser jag denne någon framför mig igen, sittandes vid sin dator. Låtmakaren(vi säger att denne gör en partylåt. Det skulle lika gärna kunna vara en kärlekssång) bygger upp sitt verk med precis rätt toner, melodier och rytmer för att det ska slå an en ton i oss som säger:"dansa du glade, tills du inte längre är glad!" Crescendot kommer i precis rätt sekund för att taket ska lyfta och det ända du ser är stjärnor. Jag får känslan av att den låtmakaren har lite psykopatiska drag. Denne spelar på andra människors känslor för att de ska dansa efter dennes pipa. Själv sitter den känslokalla låtmakaren lugnt tillbakalutad vid sin dator, cashar in stimpengar och har redan börjat "prodda" sitt nästa verk.

Det andra som slog mig var tystnaden. Tystnaden finns där för att rama in det man faktiskt hör(vet inte om man kan säga att man hör tystnad) vare sig det är förväntansfullt, obekvämt eller bara helt galet.

/Jesper