...om döden.

Igår kväll fick jag ett sms som löd: Döden. Det är med allra ärligaste röst jag säger att det är inte varje dag jag får ett sms med det meddelandet. Det var från min bror och även kollega här på bloggen. Det var alltså mitt ämne att skriva om: Döden.

Vi har ju börjat med att en av oss rent sonika skickar ett ämne som den andra då måste skriva ett inlägg om.
Se här te x vad Jesper skrev om när han fick ämnet feminism: http://howlinhoglund.blogg.se/2011/march/vi-pa.html

Då så, här kommer lite tankar om detta upplättande ämne döden.

Spår 1: Det mest intressant med döden enligt min uppfattning är att det är det enda vi kan vara säkra på.
Är det något vi garanterat kommer att göra under vår livstid så är det att dö.

Inser nu när jag börjar skriva att kommer bli svårt att få in något positivt/humoristiskt eller ironiskt. men jag ska försöka.

Spår 2: Var ju tvungen så klart att söka på döden på Wikipedia, denna djupa källa av information.
Något i texten som jag fastnade för är att numera är det i lag reglerat att en människa är död när hjärnaktiviteten upphört, så kallad hjärndöd. Jaha tänkte jag, jag visste inte att Christer Björkman var död *trumvirvel*

Spår 3: Något som inte får att undgå när man tänker på döden är just karaktären Döden i Ingmar Bergmans Succérulle från 1957, Det sjunde inseglet. Döden spelas av Bengt Ekerot och ser ut så här:



I den inledande scenen spelar Max von Sydows karaktär schack mot just Döden om ska få leva vidare eller inte.
Jag som tävlingsmänniska kände ett litet pirr när jag tänkte på den scenen. Tänk om det var så att man fick en chans att leva vidare ett tag till genom att vinna ett parti schack mot döden.

Då skulle jag välja vit och försöka mig på ett skolmatt. Eller nej det måste han ha varit med om så många gånger förr. Det får bli Zukertorts öppning, alltså hästen från g1 till f3. Det skulle sätta griller i dödens huvud och jag skulle hojta tyst för mig själv: Länge leve livet! Och Zukertort!

// Joel