...40 timmar i veckan är inte min melodi. Därav mitt mindre frekventa bloggande.


Ett av mina senaste äventyr är det Joel refererar till i texten nedan. Jag hade stämt träff med en vän, vi kan kalla denne X, som var på väg från Göteborg till Stockholm en semi-sen lördagskväll. Det skulle blli en snabb träff eftersom vännen i fråga endast kunde ses under tiden som tåget stod på perrongen i Örebro. Till saken hör att en annan vän, Y, skulle "hänga" hos och med mig samma kväll. Jag förvarnade Y om att jag skulle behöva åka iväg en stund under kvällen. Y lånade även ut sin bil till mig för att det skulle gå ännu  fortare. Jag tog mig alltså till Örebro centralstation i Y:s bil för att träffa X, intet ont anande om vad som komma skulle. 

Väl på stationen och efter diverse hälsningsceremonier och hedersbetygelser bestämde vi oss för att gå in på tåget och sätta oss en stund. Det var kallt ute och tåget hade kommit fram i god tid. Vi, X och jag, visste att vi hade ca 4 minuter kvaltetstid att förvalta. Vi satte oss, inte så mycket till rätta som på helspänn, på platserna närmast dörren för att kunna springa ut när dörrarna var på väg att stängas.

Tiden flög iväg. Vi hade mycket trevligt. Plötsligt hörde jag det där lilla pyset som betydde att dörrarna var på väg att stängas. Jag sa hej då till X, reste mig upp, tog tre snabba steg och ryckte i handtaget precis när det sa...klick. Tvenne tiondelar för sent, inte mer! Tåget började rulla.

Nästa anhalt: Arboga! Staden som Ers Majesät Konungen glömde.

Nästa sms, till Y:"Har fastnat på tåget. Hör av mig när jag vet mer."

Nästa svar:"Haha lycka till!"

Jag satte mig tungt på sätet igen. X visste inte om denne skulle skratta eller skratta ännu mer. Tjejen på andra sidan mittgången hade följt hela scenen och skrattade redan gott. Resan blev sedan en ganska trevlig historia eftersom jag hade ett briljant sällskap. Konduktören ignorerades. Jag skulle aldrig betala för att åka till Arboga. Men jag bävade inför hemresan.

Tåget stannade till slut. Jag och X tog farväl av varandra, mindre brådstörtat än senast. X önskade mig lycka till. Tack!

Y hade vid denna tidpunkt inte så mycket för sig eftersom denne satt ensam i min lägenhet. Kunde Y komma och hämta mig? Nej, för Y:s bil stod på Örebro centralstation och nycklarna var i Arboga. Jag letade upp en tåg- respektive busstidtabell och upptäckte till mitt förtret att sista tåget respektive bussen till Örebro redan avgått kl 21.30 en lördagskväll!

Mitt i min desperation(letande efter taxi) ringde min bror, som vi kan kalla PJ. Jag förklarar läget för PJ och mellan skrattsalvorna hör jag honom säga att han kan förbarma sig över mitt eländiga jag och hämta mig i Arboga. Tack!
Jag sa till PJ att ringa Y och kolla om Y inte hade något för sig nu så kunde Y ockkså följa med. Det enda jag hörde i telefonen var rofl, rofl, rofl. Två minuter senare kom ett sms från PJ d.ä:"Jag har alltid undrat vad man gör i Arboga en lördagskväll. Något tips?"

Mitt svar:"Har mött tre fulla 16-åriga flickor och en äldre man med hund på min rundvandring. Det verkar vara den enda befolkningen. Har inte tagit någon kontakt."

Jag satte mig sen på Arbogas motsvarighet till Grillcorner. Åt en svettig burgare som jag sköljde ner med en fisljummen Cola.

Örebro-Arboga tur/retur

/Jesper