...stafetten. Jag saknar ord. Nej det gör jag inte men nästan.

Vid få tillfällen kan sport ge nästan en slags religös upplevelse. Men ikväll har jag varit med om det tillsammans med min vän Johan. Vi stod på knä framför tvn när Hellner korsar målgången i herrarnas skidstafett.

Detta lopp kommer finnas med i svensk idrottshistoria för evigt och jag är glad för alla er framför tv-apparterna som fick uppleva detta.

Guldet som togs ikväll är för mig det största guld som någon eller några svenskar kommer att ge oss detta OS.
Perfekt upplagt lopp, alla fyra killarna gör riktigt bra åk och ska ha fett med cred för sin softa approach.

Tre saker gör mig mest glad:

Framförallt att vi tog just guld.
Men också att Södergren fick ta en medalj. Vilken man, så stark efter att ha haft en tung säsong bakom sig, vilken lagspelare, gör allt för laget och sina medåkare, så trevlig, sån fairplay-åkare.
Och till sist, vi pissade på Norge och framförallt kaxige Petter Northug i den mest prestige fyllda gren i hela OS enligt mig.

Att även få se en tårfylld Johan Cedersjö bredvid sig är också stort.

Tack Daniel Rickardsson. Tack Johan Olsson. Tack Anders Södergren. Tack Marcus Hellner. Tack Sverige.

// Joel, stolt svensk.