...min förvåning när får ett "text" som man säger i Amerikat igårkväll där det står: Vill bara informera dig att jag har dragit igång bloggen igen.

Det var från min bror och tillika kollega här på bloggen som textat detta till mig.
Otroligt upprymd och nyfiken gjorde jag mitt bästa för att snabbt hinna till närmsta dator för att se om det var verklighet eller inte.

Ett nytt inlägg. Det är sant. Den lever. Prisa gud. Den är uppstånden.

En sommar har nu gått sedan senaste inlägg, och det börjar bli en tradition att denna blogg tar en pus på några månader för att sedan dra igång igen. Mycket har hänt och mycket är på gång, så nu stärker vi kragen och slår upp portarna till våra liv, välkommna.

Riktar ett stort tack till min bror som har fått sin tumme ur, och även gjort så att min tumme ploppat loss.

Tack Jesper!

// Joel