...runt ett dygn efter OS är avslutat, känner jag att jag kan skriva om min upplevelse om detta OS. Såhär i efterhand känns det väldigt tomt men också sunt för kroppen. Inte kunde jag för allt smör i Småland tro att kroppen (och även knoppen) kunde ta så mycket stryk av att titta på tv. Vill avbilda detta OS som en bergochdal-bana, där topparna har fyllts av eufori, glädje, tårar och fullständig lycka och dalarna fyllts av aggresion, även här tårar, fula ord, trötthet.

Jag skulle vilja tacka några personer som jag har haft att göra med under dessa sportfyllda veckor.

Tack Johan Cedersjö för alla långa nätter, dagar, stunder, timmar, av analyser, tystnad, vrål.
Tack Jesper Höglund för frenetiskt bloggande på denna blogg som innan OS var lite insomnad.
Tack alla som varit inne och läst bloggen och även kommenterat.
Tack alla deltagare i OS, utan er skulle vi inte ha fått åkt på denna bergochdal-bana.

Är det någon som känner sig bortglömd, så skriv en kommentar nedan så lägger jag in er på listan senare med en ursäkt.

Lite kuriosa: Sverige tog fem guld. Jag skrev en blogg inför OS och tippade då att Sverige skulle ta just fem guld.
Läs den här: http://howlinhoglund.blogg.se/2010/february/haller.html

Vi ska nu försöka hålla denna blogg frekvent uppdaterad och försöka hålla iallafall nästan samma flöde av inlägg som under OS. Om det är något ni saknar eller vill se mer av här på bloggen så skriv en kommentar om det.

Men om man tycker att det är tråkigt att OS är slut så är det ju fotbolls-VM i sommar.

// Joel