Bor det inte...

...en liten regissör i oss alla?

Jag har haft en tanke ganska länge som jag hörde togs upp i radioprogrammet Spanarna häromdagen.

Nu var det inte så att dem tog upp min tanke utan det spanades om något som jag också har tänkt på.

Tanken som jag har haft är att berättandet och berättelser är väldigt viktigt för våra sociala liv.

Jag är en person som stämmer in på klyschan: Har inte lika högt IQ som EQ. Jag hänger med andra ord med mycket människor och tycker om att träffas i grupp och socialisera.

Under dessa träffar/häng/möten har jag tänkt mycket på en sak. Att alla dessa möten går framåt pga berättandet.
Ofta slutar det med att man bara sitter och drar händelser ur sitt eller ur andras liv. Den ena storyn efter den andra, och helst ska den nästkommande "bräcka" den föregående historien.

Vi människor mår bra av att ha en bra berättelse eller "story" i bakfickan.
Och jag vill poängtera att jag inte tycker att det är något fel eller dåligt med detta. jag är i allra högsta grad en del av det själv. Jag tycker bara att det är intressant vad vi hade pratat om eller vad som hade dragit våra liv framåt, om inte berättandet hade funnits.

Berättandet har  funnits sen urminnes tider. Jordens skapelse och dem första moseböckerna är ju en sjysst berättelse som är väldigt tidig. Tyvärr hade Gud ingen att dra den för. Kanske lika bra eftersom ingen hade kunnat bräcka den. Men som sagt att berätta något från generation till generation är ju ett väldigt tidigt fenomen.

 ( Var tvungen att lägga in en bild här av nåt skit för att bryta av att det blir så mycket text, annars slutar folk läsa efter en stund)

Stammar och grupper berättade historier runt eldarna eller liknande för att få sin stams historia att leva vidare. Och innan det fanns böcker så var ju berättelserna som gjorde att någonting spreds.

i Vår tid så har det blivit lite status att vara en "bra" berättare eller en person som alltid kan "dra fram" en story.

Man går hem och får väldigt mycket uppmärksamhet under en kväll, på ett möte eller en fest om kan berätta story på story, gärna med humor eller ironiska inslag.

Vissa kanske är medvetna om att dem hör till den här grupp och andra omedvetna.

I och med det här inlägget vill jag stålsätta mig lite mot just den här statusen och att man måste dra häftigare och roligare och roligare storys under ett socialt sammanhang. För till slut börjar det skarvas på en story man har hört, eller ännu värre att man ljuger ihop en berättelse bara för att få status. Jag vill på något sätt att man ska dra ner till på storytellandet så att det på något sätt blir mer kvalité när det väl börjar berättas.

Å andra sidan nu när jag tänker efter, så är det kanske bra att det skarvas och ljugs ihop lite ibland för att då är det inte samma berättelser som berättas hela tiden. jag säger emot mig själv här märker jag och vet inte riktigt vart jag vill komma med det här.

Jo just det, varför jag har rubriken "Bor det inte en liten regissör i oss alla?" är för att jag tror att vi i våra liv tar olika vägar som vi egentligen kanske inte vill ta bara för att kunna berätta om det när vi blir äldre. man tar ett jobb bara för att kunna säga att man har jobbat där. Vi regisserar vår liv på grunder som får oss senare att framstå som häftiga istället för att göra det man verkligen vill.

Inte heller här vet jag riktigt var jag vill komma. Tror jag slutar här med en massa olösta trådar. Och för er som tyckte att att det här inlägget var riktigt tråkigt, ni får den här filmen på en massa tokiga katter. Det brukar visst många tycka är hysteriskt roligt.
Så mycket nöje.




// Joel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback