...kväll, kom min fru hem från en tre veckor turné. Redan vår första natt/morgon tillsammans har jag ställt klockan på 06.00 för att se Sverige-Finland i OS. Sitter här riktigt trött och tänker: Väljer jag OS framför mitt förhållande? Självklart inte, men att möjligt hittat en väldigt bra balans mellan OS och förhållande. Javisst.
Nu var det inte det här detta inlägg skulle handla om. Det kan vi ta en en annan gång.

Nej, när jag gick upp denna måndag arla morgon, fick jag en väldig flashback från min gymnasietid. Gick på Risbergska gymnasieskola i Örebro. Det sas att det var Sveriges riksgymnasium för hörselskadade/döva. Visst var det många av denna kvalité, men jag fick aldrig reda på om det riktigt stämde. Mycket stick-spår nu.

Jo, under min gymnasietid spelade svenska handbollslaget handbolls-Vm.Kan inte riktigt minnas vilket år eller om det var kvarts-final eller semi-final , men någon viktig match var det som skulle spelas tidigt en vanlig onsdag-morgon.

Jag och min vän Jonas (ej  fingerat namn) hade följt detta VM och bestämde oss att det är klart vi måste se matchen. Dagen innan styrde vi upp att det gick att kolla på matchen på tv:n i skolans matsal. Vi åkte hem och packade matsäck och ställde klockan. Matchen var väl typ den här tiden som jag nu i skrivandets stunds rör mig i. Mellan 06:00-06.30.

Jag hade ställt klockan och gick och la mig. Klockan ringer, jag går upp, klär på mig och vandrar iväg till min vän Jonas. Utan att själv inse att jag ställt klockan en timme för tidigt. Jag är framme vid Jonas hus. Ingen rörelse, helt mörkt. Jag knackar lite försiktigt på dörren. Ingen reaktion. Smyger mig runt på baksidan där jag visste att Jonas hade sitt fönster. Knackar på det och viskar lite högre: Joonas, Jooonas. Inget svar. Min tanke då var att han förssovit sig och struntade i matchen. Lite besviken börjar jag vandra mot busshållsplatsen själv. Där på väg mot hållplatsen inser jag att jag är en timme tidigt. Sätter mig vid busshållplatsen och väntar denna timme. Går tillbaka till Jonas osm nu är vaken. Vi åker till skolan, jag nämner inte att jag varit en timme sen, skämdes lite för det.

När vi väl kommer fram till skolan är den stängd. Dock kommer en städerska efter en smärre väntan. Vi hinner till matchen, och har det väldigt mysigt med vårt fika och match i vår skolmatsal. När vi sitter där och har det som trevligast nämner Jonas att någon citat "skit-skum" person har smugit runt deras hus och knackat på dörrar och fönster. Jonas hade vaknat och blivit riktigt rädd. Jag sitter och lyssnar och håller med, men vågar dock inte erkänna att det är jag som är denna "skit-skumma" man.
Samtalet rinner ut i sanden och koncentrationen riktas mot machen igen.

Än idag har jag inte erkänt att det var jag.
Hur gick matchen då? Det har jag ingen aning om.

Det började jag tänka nu när jag vaknade. Nu har Sverige gjort 1-0. Heja Sverige! Buuu Suomi!

// Joel