En ursäkt...

...till dig, kära läsare som, precis som jag själv, känner dig bortgjord och ställer dig helt oförstående när du läser min brors inlägg om OS-liknelsen. För oss som är unga och ogifta vill jag nu skriva ett inlägg om hur jag ser på OS.

Att jämföra OS med kroppslig njutning där prestationen upphöjs och en underförstådd längtan efter att mätta sin framgångslystnad. Det tycker jag bara speglar dagens individualistiska samhälle.

Istället skulle jag vilja citera en strof ur Karin Boyes dikt "I rörelse".
Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst

Jag menar att vägen till OS är det viktigaste. Det är alltså inte bara en slags förberedelse på vad som komma skall. OS 2014 startar om 18 dagar, dagen efter avslutningen OS 2010.

Invigningen tycker jag också visar vad OS handlar om. Gemenskapen mellan kontinenter, länder och världshav(det är väl inte så många världshav som deltar i tävlingarna, men ni förstår vad jag menar). Just då och där spelar det ingen roll vem som vinner eller förlorar.  Just då och där kan ingen göra bort sig. Just då och där kan allaa som går i tåget känna en stolthet över att få vara en del av en tradition som står för förbrödring och att krossa fördomar.

Så länge vi kommer före Norge i medaljligan!

/Jesper, gästbloggare

Kommentarer
Postat av: Amélie

ha ha. Jesper... kanske finaste du skrivit! :)

2010-02-13 @ 00:43:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback