En liten...

...text om OS som stundar.

Inatt 03.00 om jag inte minns helt fel på tid så invigs vinter-OS i Vancouver.
Detta event är något som jag har sett fram emot ett tag nu.

Kände att jag ville skriva av mig om mina tankar om ett vinter-OS.
Ett OS är som dom flesta vet endast vart fjärde år. Så även dem som inte är sportintresserade oftast kan anse att ett OS ändå är något väldigt stort. Då kan ni förstå oss som är väldigt intresserade av sport.

Mina tankar inför ett OS ledde till en bild av ett samlag.
Ett samlag tänker ni?
Låt mig förklara: Om man tänker dessa fyra år mellan varje OS som förspelet. Man gör saker med sig själv, tränar, åker på lite mindre tävlingar för att få så bra reslutat och vara så förbered inför själv OS-tävlingen som möjligt. Under denna tid måste man göra så bra reslutat som möjligt för att få chansen att ens komma till(!) OS.
När man väl har tagit sig dit så är i min jämförelse OS-tävlingen själv samlaget. Man har förberett och värmt upp till den stora tävlingen. Här gäller det att hitta rätt linjer, vinklar, koncentration, testa ens fysiska gränser för att göra en så bra tävling som möjligt och självklart är ju målet en medalj eller ännu bättre ett OS-guld.

OS-guldet eller att ta medalj tänker jag som själva orgasmen i detta OS-samlag.
Det är ju medaljen man vill åt efter allt detta slit med blod, svett och tårar. Alla kommer inte få uppleva denna OS-orgasmen, men oj vilken glädje för dom som får den chansen. Alla andra får åka hem och börja ett nytt fyra-årsförspel.

Och denna idrotts-orgie ska jag och flera miljoner med mig få sitta och njuta av i sjutton hela dagar. Vilken glädje.

// Joel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback